Adolf Deißmann

Gustav Adolf Deißmann (eller ''Deissmann''), född 7 november 1866 i Langenscheid, död 5 april 1937 i Wünsdorf (numera en stadsdel i Zossen), var en tysk protestantisk teolog.

Deißmann blev professor i Nya testamentets exegetik 1897 i Heidelberg och 1908 i Berlin. Han ägnade huvuddelen av sitt vetenskapliga arbete åt utforskningen av den hellenistiska tidens grekiska språk. Han höll 1907 föreläsningar i Cambridge (han var teologie hedersdoktor vid flera brittiska universitet) samt 1910 och 1918, på inbjudan av Olaus Petristiftelsen, föreläsningar i Uppsala (om Paulus och om den tyska vetenskapliga teologins betydelse för kyrkans enhet). Under första världskriget var han en av Tysklands andliga ledare, ej minst genom publikationen "Evangelische Wochenbriefe" (1914-21). Genom ärkebiskop Nathan Söderblom brevväxlade han 1918 med ärkebiskopen av Canterbury, Randall Davidson, för att utverka fred och barmhärtighet. Deißmann invaldes 1930 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Levererad av Wikipedia